Uj uj uj vad grejer vi har med oss. I tisdags kom så
flyttlasset efter mycket om och men, de hade ju en stor lastbil med släp och
vår gata är inte gjort för det. De försökte länge att backa in men fick till
slut ge upp och ta av släpet. Vi bar och bar och Peter som inte riktigt trott
på mig att det var mycket insåg efter ett tag att det var väldigt mycket.

Just nu har vi lådor överallt, möblerna har vi mer eller
mindre fått på plats. Men det är inte helt lätt att packa upp, förvaring är
inte engelsmännens starka sida. Hade underskåpen varit utdragbara hade det nog
fungerat men de är de inte samt att hyllplanet bara är halvt. Lådorna går inte
heller hela vägen in så de är ganska så små. Nåja, det jag inte får plats med
får jag packa ner igen. Det finns inte heller något skafferi eller liknande men
ett litet skrymsle mellan köket och tvättstugan som jag kan använda, men där är
inga hyllor alls…

I förrgår var vi på inskrivningssamtal på Felicias skola och
det verkar bli kanonbra. De är trevliga och hjälpsamma och har extra stöttning
för elever som kommer som Felicia från länder där engelska inte har undervisats
i. Det blev bestämt att hon skulle börja skolan igår och lite nervös var hon
nog på morgonen. Det var i alla fall hennes pappa =)

Jag har fortsatt att packa upp och längtar efter det där lyx
som Peter pratade om. Än har jag inte märkt av det, slit till sena kvällen.

Det kommer bilder när jag hittar kortläsaren till kameran.
Den ligger nog där miniräknaren ligger, den letade vi nämligen efter igår men
hittade inte. Så Felicia fick gå till skolan utan miniräknare i morse!

——

Oh my how
many things we brought! When moving to San Diego I didn’t pack very much but
missed it so this time I brought almost everything as we are staying for 2
years. The truck with all our stuff arrived on Tuesday after some problems
entering our road. It’s very narrow here so a huge truck with a trailer wasn’t going
to make it in to our street.

Peter didn’t
believe me when I told him we had a vast amount of boxes but even he was
convinced when it never stopped coming. Now we have boxes everywhere and I have
problems organizing putting away everything. Storage isn’t one of the things
this house have. Right now I’m packing away things I can’t store at the moment.

The day
before yesterday we had the registration interview with Felicia’s school. We
liked what we saw, they are very friendly and have extra support for students
like Felicia who haven’t been in the British school system before. It was also
decided that she should start school yesterday and I think she was a little
nervous in the morning. At least her dad was =)

I continue
to unpack and longing for that luxury life Peter was talking about. I haven’t noticed
any yet, work until late at evenings.

I will show
you pictures as soon as I can find the card reader which probably is at the
same place as the calculator we needed for Felicia.