Att gå upp tidigt är väl inte min favoritsysselsättning men i
söndags var det en tidig morgon då vi skulle med tåget redan 7:45. Peter och
Leif skulle springa British
10K London Run
och deras start gick vid 9:30 så vi åkte alla in tidigt.

Mia och jag åkte ner till Charrings Cross och tog en kaffe
innan vi gick och ställde oss utanför Embankment
Victoria Gardens
för att se dem passera vid 2 km och 7 km. Det var hur
mycket folk som helst som skulle springa och det tog en stund innan de kom. Det
var inte olika starttider utan en masstart.

De sprang från Piccadilly Circus, ner mot Themsen, bort mot
London Bridge vände och sprang tillbaka bort till Big Ben, över Westminster
Bridge, tillbaka och gick i mål på Whitehall i höjd med Downing Street.

Jag och Mia hittade Leif vid målgången men sen skulle han
hämta sin väska och medalj så vi väntade på Peter men hittade honom inte. Vi
gick upp till Piccadilly där de bestämt träff men fick gå ner till Trafalgar
Square igen och hämta Peter.

Eftermiddagen spenderade vi hemma och tog det bara lugnt.

……

To wake up
early isn’t my favorite task but this Sunday it was an early morning as we had
to be on the 7:45 metro to London. Peter and Leif were going to do the British 10K London Run and they started to run at 9:30.

Mia and I
went to Charring Cross and had a cup of coffee before we went cheering outside Embankment Victoria Gardens to see them pass 2k and 7k.
It was a lot of runners and it took some time before we saw them. It wasn’t different
starting times everyone started at the same time.

They ran
from Piccadilly Circus down to Thames and towards London Bridge to turn around
and run to Big Ben, crossing the Westminster Bridge twice to finish on
Whitehall nearby Downing Street.

I and Mia
found Leif after the finishing line before he was getting his medal but Peter
we never saw. We went to Piccadilly where we had decided to meet but had to go
back to Trafalgar to get Peter.

The
afternoon we just spent doing nothing.